Blogg

Jag struntade i intervallerna igår.

Nej, jag har inte dött vaddöden. Jag lever. Faktiskt mer än knappt till och med.  Troligtvis beror den här känsla på att jag inte sprang intervaller på Gasten igårkväll när de andra gjorde det. Varför undrar ni...LÄS MER

Tillbaka till tisdagsfeelingen.

Precis när den värsta smärtan i vaderna från premiärintervallerna i tisdags äntligen lagt sig, och alldeles lagom till fredagsträningen som vi fått information om inte skulle innehålla några längre löpningar. Ja, då ska vi helt plötsligt...LÄS MER

Konsekvenserna av kompressionsstrumpor i garderoben. Typ.

Jag fick kompressionsstrumpor i julklapp av mamma och pappa. Dessa tänkte jag använda idag. Jag tänkte att de skulle vara perfekta efter att par 220 meters löpningar fram och tillbaka på Gasten. Jag stod och höll...LÄS MER

Med hjärtat på perrongen och resten på tåget mot Kalmar.

Jag hinner knappt torka tårarna innan de börjar rinna igen. Två rullväskor i gruset och en kille som står kvar på perrongen. Det var december det. Tips från coachen. Ha inte pojkvän på andra sidan jorden...LÄS MER

Twitter nästa. Eller?

De kvarvarande dagarna av 2016 går nu att räkna på handens fem fingrar. Det har visserligen varit möjligt sedan i måndags. Men ändå.  Det känns oerhört opersonligt att summera året som gått här och för er,...LÄS MER

Jag njuter.

Jag sitter vid ett vitt köksbord. Tittar ut genom fönstret. Smuttar på kaffet som stor bredvid. Tittar ut genom fönstret igen. Fingrar lite på tangentbordet. Kollar återigen ut genom fönstret. Jag ser fortfarande inte ut. Jag...LÄS MER

Det blir ett år till som blå.

Då var det klart. Det blir ett år till i den blå tröjan. Eller för min del snarare den röda. Eller vita. Eller kanske den färgen som Lollo och jag beslutar oss för att spela i...LÄS MER

Ett livstecken.

Jag lever. Tänkte kanske att ni skulle vilja veta det. När träningen med boll uteblir kompenserar jag med åtskilliga kilometer på löpbandet, gör av med litervis svett i spinningsalen, lyfter vikter som aldrig förr och står...LÄS MER

Nu är det slut - på riktigt, inte på låtsas.

Säsongen är över. Inte på låtsas. Säsongen är över på riktigt nu.  När sista matchen var spelad och vi lämnade Växjö i lördags kände jag mig tom. Jaha, liksom. Nu är det slut. Nästa helg är...LÄS MER

Det går kalla försäsongskårar längs ryggraden.

Vi började i mörker och vi slutar i mörker. Bokstavligt talat alltså. För just nu känns Gastenträningarna som igår eller kanske inte långt borta. Det beror ju helt på hur en ser det. Men att det...LÄS MER